Antisemitismen och Mellanösterndebatten

Föredrag av Fil. Dr. Henrik Bachner, vid Samfundet Sverige-Israels årskonferens i Luleå den 24-25 maj 2003, sammandrag

Henrik Bachner konstaterade i sitt föredrag att antisemitismen i Europa har ökat markant de senaste 2-3 åren, och pekade på att denna våg av fientlighet är direkt kopplad till konflikterna i Mellanöstern. Denna antisemitiska våg emanerar från olika opinioner i Europa. Den har i huvudsak sin grund i den gamla antijudiska tanketraditionen i den europeiska eller kristna-västerländska kulturen.

Denna tanketradition miste sin legitimitet efter Förintelsen, men har med ökande tidsavstånd och andra faktorer åter stimulerats. En sådan faktor är Mellanösterkonflikten, en annan är Förintelsens politiska, historiska och psykologiska konsekvenser. Den nya antisemitismen när sig på känslor av skuld och skam, och maskerar sig som kritik mot sionismen eller fientlighet mot Israel.

De flesta i den svenska debatten är enligt Bachner kapabla att uttrycka kritik mot Israel utan att hemfalla åt fördomar, men det är tydligt att delar av kritiken idag påverkas av antisemitiska tankemönster. De bojkottkrav som i Sverige riktas mot Israel behöver inte vara antijudiska. Inte om de som för fram sådana krav är för bojkott av alla stater som ockuperar främmande territorium. Men gäller kravet enbart den judiska staten finns anledning att vara misstänksam, särskilt när detta krav reses i Europa med sin specifika historia av köpbojkott mot judar.

Bachner pekade också på hur kritiker av öppna uttryck för antisemitism ofta anklagas för att vilja strypa all Israelkritik, samt att vara redskap för "mäktiga (pro-judiska) intressen". Exempel på detta är debatterna kring Radio Islam i slutet av 80-talet och konstnären Lars Hillersberg häromåret. Han pekade också på hur den gamla myten om en judisk världskonspiration allt oftare framträder, inte minst inom den extrema vänstern och anti-globaliseringsrörelsen, och återfinns på flera av deras hemsidor. På senare tid har även framförts påståenden om att en "judisk lobby" styr hela USA:s utrikespolitik, och att målet med Irakkriget egentligen var att eliminera en av Ariel Sharons fiender (DN 1/4, 2003).

Ett annat tema som bör beaktas i den samtida Mellanösterndebatten är analogierna mellan Israel och Nazityskland och mellan den israeliska politiken mot palestinierna och Förintelsen - ett centralt motiv i den nutida antisemitismen. Bachner kallar dessa analogier en form av befrielsedemonologi. Nazismen och Förintelsen projiceras på offren; på så sätt sker en skuldavlastning, och samtidigt blir åter judarna legitima måltavlor.

Denna typ av analogi utvecklades i Sovjet, men togs snabbt upp av arabiska och västerländska antisionister. Det var dock i och med Libanonkriget som de gavs stort utrymme i västerländska media. Idag görs dessa analogier oblygt av debattörer i Sverige. En känd författare föreslog i Ordfront (nr 6, 2002) att man borde sluta resa med svenska skolungdomar till Auschwitz och bjuda "på en julresa till Betlehem istället, för att ta en titt på vad Auschwitzoffrens barnbarn i sin tur tar sig till när de ägnar sig åt etnisk rensning!" Samma analogier framförs också mer subtilt: SVT-reportern Lars Borgnäs menade i Uppdrag Granskning (22/4, 2003) att det är skandal att svenska barn på Förintelsens minnesdag inte får lära sig om Israels behandling av palestinierna.

Bachner ser ett optimistiskt och ett pessimistiskt perspektiv. Det optimistiska tar fasta på att Europa idag består av stabila demokratier, där samtliga statsbärande partier tar avstånd från judehat. Det pessimistiska perspektivet grundar sig på den globala islamistiska terrorn. Det sprider sig en föreställning att huvudorsaken till detta hot mot oss alla står att finna i den israeliska politiken och Israels ockupation av arabiskt territorium, och att om bara Israel ändrade sin politik så kunde vi slippa detta hot. Bachner menar att detta är en farlig illusion. Han ogillar mycket i den nuvarande israeliska politiken, men påpekar att Al-Qaida och andra radikala muslimska rörelser inte bara motsätter sig Israels ockupation av Gaza och Västbanken, utan existensen av en judisk stat i Mellanöstern. Illusionen att orsaken till den globala terrorn står att finna i Israels politik riskerar att förvärra antisemitismen. Föreställningen om den judiska staten som orsaken till disharmonin i världen är farlig.

Sammandraget av föredraget är utlagt på hemsidan den 20 juni 2003.
Har du frågor kan du höra av dig till info@sverigeisrael.org.