Samfundet Sverige-Israel

Startsidan • Om Samfundet • Bli medlem • Aktuellt • Kalender • Artiklar • Lokalsamfund • Styrelse • Kontakt • Om Israel • Länkar

Referat från rikskonferensen 2005 i Kristianstad

Samfundet Sverige-Israels riksårskonferens 2005 avhölls den 21-22 maj,

Kristianstadssamfundet var värd för ett uppskattat arrangemang med cirka 90 deltagare från hela landet. Temat var "Demokratins villkor i Mellanöstern - Israel, och hotet från terrorism och kärnvapen".

Sievert Öholm var moderator under hela konferensen.

Kristianstads kommunfullmäktigeordförande Bo Christiansson hälsade välkommen vid lördagslunchen varefter årsmötet hölls med val av styrelse och formella ärenden.

Vid seminariet talade först Peter Wolodarski, ledarskribent på DN, och berörde Europas brokiga förhållande till Israel. Han undrade om det var så att den Europeiska unionen hade utvecklats till ett antiisraeliskt och antisemitiskt projekt. Opinionen är starkt kritisk mot Israel. Det är som ett hat mot den judiska staten. Det finns en mur mellan Israel och Europa vilket sammanhänger med att USA och Europa inte förstår varandra. Den judiska staten ber inte om ursäkt för sitt försvar. Det var tydligt och oroande att förbundskansler Schröder exploaterade antiamerikanska och antisemitiska strömningar för att vinna valet 2002. Många svenska journalister – särskilt TT – är mycket israelfientliga och vränger nyheterna. Få toppolitiker vågar stå upp för Israels sak när det smäller till.

Professor Kristian Gerner uppehöll sig vid antisemitismen och Israel. Det finns en grundmurad motsättning mellan kristna och judar i europeisk historia. Israel hatas mest av vänsterintellektuella. Är man antisionist bör man också vara antinationalist. Vi lever i en judefientlig kultur. Judarna anses finnas överallt. Gamla konspirationsteorier har tagits över och drivs nu av vänstern. Det är svårt att förklara hatet mot Israel annat än som antisemitism. Brittiska universitetslärarförbundet har utfärdat en bojkott mot två israeliska universitet (Denna är numer upphävd). Intressant är att Tysklands gröne utrikesminister Joschka Fischer, som har en bakgrund i den palestinska rörelsen, nu är Israelvän och förstår att landet måste ha ett starkt försvar.
När Israel bildades kom ett stort antal demokratiskt bildade människor dit från andra länder. Likadant var det på Baltikum. Något liknande behövs faktiskt inte i Arabvärlden. Det finns många araber i västvärlden och demokratin har brutit in i den subkulturen.

Riksorganisationens ordförande Gunnar Hökmark drog en linje från Warsawaupproret till den judiska statens betydelse. Warsawaupproret 1943 var det första väpnade upproret på Tysklands territorium. Upproret håll stånd i två månader. Även om upproret krossades kan man inte säga att Tyskland vann. Människor gjorde motstånd. Demokratin förutsätter att människor är beredda att ställa upp för mänsklig värdighet. Antisemitism och rashat är fortfarande starka i Europa. Judiska människor skall veta att de har en egen stat om så skulle behövas.

Hur kan opinionsundersökningar falla ut mot det lilla demokratiska landet? Hur kan Israel skuldbeläggas för allt förtryck i omgivande stater? Vi vill att det skall finnas en judisk stat! Vi vill skapa en annan politik än den som EU för nu. EU-parlamentet bör uttala att Hisbollah är en terroriströrelse. Däremot har mujaheddin som är terroristförklarad – vilket kan användas för att legitimera den iranska regimens hårda tag - inte utfört ett terrordåd på de senaste 25 åren.

Mouna E Zadeh, medlem i Iranska akademikers förbund, talade om hopp och faror för en demokratisk utveckling i Iran, samt det hot Iran utgör mot sina grannländer med sitt nuvarande styre. Hon menade att den iranska regimen utgör ett globalt hot. Samtidigt är många människor aktiva mot regimen. Islamisk fundamentalism utgör det största globala hotet. Iran har haft de bästa förutsättningarna för demokrati i Mellanöstern. Ingen fred är möjlig så länge som mullorna sitter vid makten. Det iranska folket har dock aldrig haft problem med USA. Regimens strategi baseras på förtryck, terrorism och kärnvapen. Många avrättningar sker och många andra fruktansvärt grymma straff utdöms. Men det finns en välorganiserad motståndsrörelse mot förtrycket med många demonstrationer.

Den iranska regimen har under den sista tiden svarat för över 450 terrordåd. Regimen försöker destabilisera Irak och vill få igång ett inbördeskrig där. Det kan aldrig bli fred med Israel eller demokrati i Irak så länge mullorna sitter kvar. Kärnvapenprogrammet avslöjades av motståndsrörelsen. EU:s politik mot Iran domineras av handelspolitik och eftergivenhet. ”Bättre att föra dialog.” Vi i Sverige förstår inte vilken risk som mullor med kärnvapen innebär! USA vill däremot ha landet inför säkerhetsrådet. Detta kan leda till en militär invervention. Men motståndsrörelsen kan göra mycket själva. Därför räcker det om EU är neutralt. EU behöver inte stöda motståndsrörelsen (NCRI). Progressiva muslimer måste få föra kampen själva.
Iran säger själva att de vill etablera ett islamistiskt imperium. Det är svårt att förstå att Khateimi betraktas om en reformator. Aldrig har så många kvinnor stenats som nu. Iran har kunnat ställa villkor i förhållande till EU. EU har aldrig förstått sitt långsiktiga intresse.
Vi i Sverige vågar inte angripa religionen. Däremot är iranierna i Europa inte tysta. Idag har det varit en stor demonstration på Sergels torg mot regimen i Iran men den ignorerades helt av media.
Mullorna i Iran har alltid förtryckt folk. Det är själva idén. Iran behöver reformeras av en islamisk rörelse.

Under den följande paneldiskussionen med föredragshållarna deltog även riksdagsledamöterna Cecilia Wikström och Annelie Enochsson. Cecilia konstaterade att Mellanöstern är världens minst demokratiska region men att folk där nu börjar tröttna på detta. ”Kiffaya” (det räcker) säger gaturörelsen i Egypten. ”Alhakika” (sanningen) ropar människorna i Libanon. Något som gör det svårare för oss att förstå konflikten är att vi inte längre inser vilken kraft religionen har.

Magnus Norell, mellanösternexpert och forskare vid FOI menade i sitt föredrag att det bara finns en grundläggande orsak ”root cause” till terrorism, nämligen acceptansen av att andra människor sprängs i luften. Det går inte att ursäkta terrorismen. Det palestinska valet och det kommande uttåget ur Gaza är två viktiga nya saker. Irakkrisen har medfört att andra konflikter än Israel/Palestina blivit synliga. Plötsligt har nya processer kommit igång. Israels uttåg ut Gaza får inte bli ett slut.
Al Fatah kommer nog att vinna valet men med ganska liten marginal. Hamas har ett starkt stöd på grund av socialt arbete. Bra om omvärlden inte lägger sig i för mycket. Omvärlden måste veta vilken roll man har. Många palestinier hävdar – när inte pressen är med – att EU är mesigt som bara skriver ut checker. Däremot finns en respekt för USA.
Det är bra att Palestinakonflikten har reducerats. Den hade fått en nästan mytisk karaktär. Viktigast nu är Irak. Irakiernas intresse för förändring är stort. Alla inser inte vad som händer i Irak. Demokratiseringen har redan spritt sig. Vi underskattar detta. Folk i Irak riskerar livet för att gå och rösta. Omvärlden måste ställa upp för detta. Frankrike och Tyskland måste sätta sig ner med USA och försöka komma fram till en lösning.
Terrorismen är nu global delvis beroende på kriget i Irak. För islamisterna är Palestina/Israel nyckelkonflikten. De vill utplåna Israel. Fredsprocessen kan leda till att våldet ökar när islamisterna tappar problemformuleringsinitiativet. Det är fråga om en idékamp som de kan förlora. Våldet i Irak är sanktionerat uppifrån.

Det finns också mycket vapen i Irak samt öppna gränser. Därför kommer det att se ut så här ett tag. Det internationella samfundet måste aktivt bidra till att lösa ”the mess” på ett helt annat sätt än nu. Det handlar om dollar och krut! Hamas är fortfarande en terrororganisation även om de också gör annat. Muslimska brödraskapet i Egypten är ursprunget till många andra organisationer. Det är en social och ideologisk rörelse med stor kraft.
Det verkar inte som att Egypten har bestämt sig för vad man skall göra efter uttåget i Gaza. Tror att tidplanen i Gaza kommer att hålla.

Därefter deltog flera av de ungdomspolitiker på riksplanet som initierade Måndagsrörelsen för demokratisering i Mellanöstern, Andreas Olofsson, Oskar Öholm, samt Patrick Krassén.

Israels ambassadör Eviatar Manor höll det avslutande talet som uppskattades särskilt eftersom han höll det på utmärkt svenska. inga genvägar får tas, och först sedan palestinierna infriat sina åtaganden kan vi fortskrida mot förhandlingar baserade på Färdplanen. Detta är ett ovedersägligt villkor - Israel kommer inte att kompromissa om sina medborgares säkerhet, vi har inte tidigare gjort det och kommer inte att göra det nu - efter att ha utstått fyra och ett halvt år av offensiv terrorism. Det finns tecken på en ökad palestinsk vilja att konfrontera terrorister och stävja deras aktioner, liksom att reformera säkerhetstjänsten. Trots detta är fredens fiender inte overksamma. De fortsätter att destabilisera regionen, sabotera den känsliga politiska processen och hotar de moderata regimer som stöder dessa processer. Utan det externa stödet för palestinsk terrorism skulle denna aldrig kunna fortleva. Syrien, Iran och Hizbollah erbjuder samtliga stöd, vägledning, vapen och finansiella medel för terrorism på Västbanken och Gaza, liksom inne i Israel. På grund av de stora summor pengar som dessa aktörer förser terroristcellerna med har terrororganisationer blivit en huvudsaklig aktör i de palestinska områdena. Större delen av dagens terrorverksamhet på Västbanken koordineras på ett eller annat sätt av Hizbollah, Syrien och Iran. Syrien å sin sida fortsätter att vara en destabiliserande faktor i regionen. Landet arbetar i maskopi med Iran och Hizbollah mot fredsprocessen. Hizbollah tillåts provocera och angripa Israel längs gränsen i norr samtidigt som Syrien fungerar som en genomfartsled för vapen från Iran till Hizbollah. Dessutom förser Syrien självt Hizbollah med vapen och Hamas, Islamiska Jihad och andra palestinska terrororganisationer tillåts ha huvudkvarter i Damaskus. Hizbollah har intagit en allt större roll i att styra, finansiera och förse palestinsk terrorism med vapen. Detta utgör inte bara ett hot mot israeliska medborgare, utan också mot Abu Mazens ansträngningar att leda bort palestinierna från våld mot fredlig problemlösning. Hizbollahs handlingsprogram undergräver stabiliteten i området och skulle lätt kunna antända hela regionen, vilket kan leda till en förnyad militär konflikt. Därför bör EU och den svenska regeringen förpassa Hizbollah dit där de hör hemma - på EU:s terrorlista.

Det allvarligaste hotet mot Israel, mot freden och mot stabilitet, kommer i dag från Iran. Iran stöder terrorism mot Israel - både direkt genom stöd till Hamas och Palestinska Islamiska Jihad, och indirekt genom Hizbollah i Libanon. Iran förväntas snart träda över gränsen till kärnvapeninnehav, något som skulle utgöra ett existentiellt hot mot Israel, mot andra moderata arabländer och muslimska regimer, till och med mot Europa. Slutpunkten vid de europeiska förhandlingarna med Iran måste vara en bevisbar iransk förpliktelse att inte tillverka kärnbränsle genom anrikning av uran eller genom behandling av plutonium. Varje anrikningsmekanism måste avrustas. Ett nukleärt Iran - med korta, medeldistans- och långdistansmissiler, är en mardröm för oss alla.

Israel ges sällan en rättvis bild och kämpar i uppförsbacke i Sverige. Enligt en undersökning som publicerades i DN den 25/4 sympatiserar enbart 8 procent av svenskarna med Israel. Det är anmärkningsvärt låga siffror. Israel är en demokrati med en liberal ekonomi, ett pluralistiskt samhälle med fri press, ett land med viktiga bidrag till världsarvet. Vi tjänar inte ett öre på oljeinkomster, och trots det är vår BNP 120 miljarder dollar och vår export totalt 55 miljarder dollar. Allt åstadkommet av hårt arbete och en välutbildad och innovativ arbetskraft. Det är vår styrka. Frågan är vad vi gör med vår styrka. Svaret är våra ansträngningar under de 57 åren av självständighet att uppnå fred med våra grannar - och sedan 1993 även med palestinierna. Vi är inte redo att fortskrida med slutna ögon - följaktligen detta envisa krav på säkerhet för israeler, på palestinska ansträngningar att bekämpa terrorism liksom våra krav på palestinska reformer inom deras civila, ekonomiska och säkerhetsorganisation så att deras begynnande demokrati skall bli en stabil sådan. Vår rätt till liv är också en mänsklig rättighet.

De samlade föredragen från årskonferensen kan beställas till självkostnadspris via Samfundets hemsida .