Referat från rikskonferensen 2007

Samfundet Sverige – Israel hade sin årskonferens den 20 till 22 april i Strömbäcks folkhögskola två mil söder om Umeå. Temat denna gång var omvärldens ansvar för en fredlig utveckling i Mellanöstern.
Ett åttital personer från olika delar av Sverige hade samlats här för att lyssna, diskutera och utbyta tankar om årets tema. En rad mycket sakkunniga och engagerande israelvänner hade ställt upp som  föreläsare och paneldeltagare. Siewert Öholm fungerade som moderator mycket förtjänstfullt. Han följde upp anförandena med en rad frågor, där talarna uppmanades att precisera sig eller utveckla intressanta tankegångar.
 
Ja, det är många som har ansvar för den fredliga utvecklingen i Mellanöstern: i första hand granskades pressen. Ulf Öfverberg, journalist och massmediaforskare, kom med en frän kritik mot Sveriges ledande tidningar. Lögner, halvsanningar och ojusta vinklingar är vardagliga företeelser. Vänstern lägger beslag på det offentliga rummet. Det är ofta mycket svårt att få ett inlägg publicerat i de stora drakarna, t. e. SvD, DN och Aftonbladet (allra värst). Endast Expressen sökte en balanserad nyhetsrapportering och kommentar. Var man antisemit eller bara okunnig? Panelen enades om att det var olämpligt att genast stämpla motståndarna som antisemiter. Den svenska pressen skilde tyvärr ut sig negativt i förhållande till övrig europeisk Mellanösternrapportering. Man saknade mångsidighet i Sverige. Massmedia tecknade i svartvitt utan att se komplikationen. Några journalister och tidningsredaktörer namngavs som extra israelfientliga. Den israeliske ambassadören Eviatar Manor instämde i kritiken. Han imponerade på publiken genom att tala så bra svenska efter bara drygt ett år i landet.
 
Till talarna hörde vidare Annelie Enochson, riksdagsledamot och ordförande för Parlamentariska vänskapsföreningen Sverige – Israel samt Lisa Abramovicz, Svensk Israelinformation (SI). Hon uppmanade oss alla att ta vara på möjligheterna att skriva artiklar och insändare och inte ge upp utan envist uppvakta redaktörer. Dilsa Demirbag Sten är en ung kvinnlig journalist med kurdisk bakgrund. Hon visade stort civilkurage genom att frejdigt stå på Israels sida  när det blåste snåla vindar. Kurderna hade lätt att förstå israelernas svårigheter just genom sin egen historia.. Sveriges Sionistiska  Federation presenterades på ett klart och intressant sätt av dess ordförande, Bo Sallmander. Sionismen är det judiska folkets frihetsrörelse – frihet från tusenårig förföljelse och förnedring. Sionismen vill arbeta för Israel som fristad för förföljda judar i förskingringen och då måste också staten Israel vara säkrad.. Lotta Jansson presenterade Fred i Mellanöstern (FIM), beskriven av Siewert Öholm som en ”militant” organisation, men deras arbetsmetod är att aktivt uppsöka israelfientliga föreningar och där delta med sakliga, skarpa och intelligenta argument.
 
Gunnar Hökmark, rikssamfundets ordförande anlände försenad till konferensen men satte därefter en ordentlig prägel på mötet genom sina sakkunniga och engagerande inlägg och tal. Umeåsamfundet stod för arrangörskapet och gjorde det med den äran. Lokalerna var väl anpassade för behoven och maten smakade förträffligt. Både vid sabbatsmiddag och festmiddag förekom musikalisk underhållning.
På lördag förmiddag gjorde vi en bussutflykt till Umeå. Där tog en guide hand om oss och visade bl a  universitetsområdet, lasarettet, Gammlia och ett Döbelnmonument. Dessutom fick vi lyssna till stadens dramatiska historia.
Årsmötesförhandlingarna genomfördes på lördagen. Styrelsen är värd ett tack för planeringen av denna norrlandskonferens. Två mångåriga och duktiga ledamöter i styrelsen avtackades, nämligen Per Jennische, AU:s ordförande och kassören Håkan Lindblom. Jag var lite ängslig för transporten till Strömbäck och åter till flyget, men tänk vad det fungerade fint tack vare Umeåsamfundets bil- och busshjälp! En givande riksårskonferens var till ända.
 
Alf Norbäck, ordf i Gotlandssamfundet